I veckan som gått hade Ida mitt äldsta barnbarn fått som skoluppgift att intervjua någon äldre om dennes barndom. Eftersom jag fanns till hands fick det bli jag. Hon frågade bl a om vi hade internet? Nej varken internet, TV, video eller telefon, var mitt svar. Då sade Ida: Shit, hur överlevde ni. Ja, hur överlevde vi. Det var ju inget man reflekterade över för det var ju lika för alla. Utvecklingen har ju gått väldigt fort de senaste åren på gott och ont. Jag kände mig ett ögonblick väldigt antik men när jag fick tänkt lite till så insåg jag att jag ändå hänger med rätt bra ändå, jag både bloggar och är med på facebook. Man är ju inte äldre än man känner sig. En antik sak jag har hemma är min gamla klocka från början av 1700-talet som jag tycker mycket om. En del saker blir ju bara finare desto äldre de är.



Idag när Pricken och jag gick hem från jobbet gick vi efter kajen och då kände man doften av hav och hörde sjöfåglarna. Då blev jag så lycklig, för snart är våren här. Jag längtar så efter barmark.
Kram och ha en fin helg
Marita