torsdag 4 mars 2010

Nu hör man havet....

Nu har havsisen börjat ge sig och idag när jag öppnade dörren hörde jag havet. Det har varit så tyst i vinter eftersom havet nästan alltid hörs på något sätt. Ett annat vårtecken är att mitt nu 10-åriga olivträd har börjat blomma igen. Jag är så glad att jag hittade en speciell näring till olivträd så att det får kraft att växa och blomma..


Olivträdet har fått sin plats bakom min läshörna där det är mycket ljus.
Nu har vi fullt upp att göra med butiken. Idag kom helt underbara textilier från Soul of Himla. Det skall bli så roligt att få sälja dessa varor i butiken. Nu längtar vi efter Påsk när vi åter öppnar efter vår välbehövliga semester.

Ha en fin helg
Kram Marita

7 kommentarer:

Home and Lifestyle sa...

Thanks for sharing your pictures!

Warm regards, Ingrid (Home & Lifestyle)

Vintage House sa...

Hej,
Mitt olivträd ser väldigt risigt ut men ska plantera om det så hoppas jag det tar sig.
Vad är det för näring du använder:)
kram och myskväll till dig
sandra

Inspiration i vitt sa...

Hej Marita, vad härligt att höra havet igen, då finns det hopp om lite mer värme framöver och bar mark. Här är det så mycket snö att man knappt tar sig ut.
Vad länge du har haft ditt träd, mitt vette katten om det överlever, ser inte mycket liv i det nu, ska jag klippa ner det nu och plantera om det tro??
Kram på dig/Ingela.

Inka sa...

Hej, Marita!

Så vackra bilder från ditt lika så vackra vita hem. Och olivträd är ljuvliga. Ska också införskaffa mig ett.

Ja, nu känns det som om våren är på väg.

Vill önska dig en trevlig helg


Kram Inka

~~~Lydias Gröna Fingrar~~~ sa...

Hejsan!
Ljudet från havet är så lugnande, tycker jag. Ditt olivträd ser härligt ut, fantastiskt att du har haft den i 10 år! :o)
Ha nu en riktigt härlig helg,
kram Lydia

Monica sa...

Hej !!!!
Vad vackert du har det hemma !!!
Din omgivning går ju inte heller av för hackor....
Läckert att man kan höra havet och vad kul med alla varor som kommer till butiken !!
Ha det bra,
Kram,
Monica

Anonym sa...

Jae ska bara sie dej, att isen de var de värste de visste förr, för de va som en av mine fastrar sa. "De blir så töst...". Och sen fick de såge sej fram för o komme ud till fritt van. Jae förstår att nå börjer vintern å ge sej.

/källvigen