Fåtöljen är tom.
I måndags lämnade min Cavalier "Pricken" mig för alltid. Han har varit min bästa kompis och vän i 11 år. Han följde med mig överallt. När man lever ensam som jag har gjort nu under ett antal år, så har det varit ett otroligt sällskap. Jag har aldrig känt mig ensam. Pricken var alltid med mig. Han var min vän i vått och torrt. Han var med på jobbet, när vi åkte ut på havet och på allehanda utflykter. Det blev så tyst här hemma.
Jag har ju så klart mina barn och barnbarn som jag älskar och som betyder så mycket för mig, men de har ju sina egna liv.
Just nu är mitt yngsta barnbarn Ella här hos mig och det är jag så glad för och det känns så skönt.

Här är ett kort på Pricken som valp
I morgon är jag hönan Agda, hon som är så förvirrad och som inte vet vart hon går och lägger sina ägg. Hon brukar förirra sig upp i bergen. Det är en tradition jag har haft ända sedan mina äldsta barnbarn var små och nu är de tonåringar, men de vill fortfarande vara med och leta ägg i bergen.
Många Påskkramar från Mig